Höstvyer från Wessinge.

 

Ville bara visa några kort

som jag tog när det var så underbart väder

i förra veckan.

 

 

Ser det lite spöklikt ut?

Vissa har kallat det för spökhuset......

Snick-snack!

 

 

Vi vänder oss om

 och har en fin utsikt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Härlig BLÅ himmel denna dag!

 

 

 

 

 

 

En ödegård som är på G!

 

 

Snart är du välkommen hit.....

på LOPPIS!

 

 

The Old Farm

 

Wessinge Solglimtar

 

Antikt, Loppis & Kuriosa

 

 

Vi ses! 

Lena.

 

 

 

 

 

 

Vilken "lyxdag"......

 

Hej!

 

Idag hade jag en lyckad dag!

 

Så - vad har hänt idag då!?

 

Golvet kom på plats!

 

Lite små justeringar kvar

och "några" tegelstenar -

sen är det KLART!

 

 

 

 

Äntligen känns det som att loppisen,

 som  jag tänkt att ha här,

närmar sig.

 

 

 

Lite kärleksört i fönstret!

 

Hemtrevligt!

 

 

 

 

Fler rum börjar bli färdiga att inredas.

 

 

 

 

Det känns riktigt fint i det gamla huset nu.

 

Lite detaljer i huset

tar vi också en titt på idag.

 

 

 

 

 

 

I detta gamla skafferi,

 kan man se minnen från svunna tider.

 

 

 

 

Så visst är det något speciellt

 med gamla hus.

 

 

Till sist idag:

Sound of Music.

 

 

"When the Lord closes a door

Somewhere He opens a window."

 

Lena.

 

 

 

 

Tillbakablick.....

 

 Hej!

Eftersom den här hösten

verkar vilja envisas med att regna bort,

tänkte jag visa några kort från förra året.

Vissa är tagna för precis ett år sedan.
 

 

 

 

Visst längtar man efter

de glittrande höstdagarna

med oavbruten sol och hög luft.

 

 

 

 

 

 

De dagarna

verkar mest lysa med sin frånvaro, men...

"den som väntar på nå´t gott....."

 

 

 

 

 

Trazan älskar också solen!

 

 

 

När kvällen sedan kommer

kan man lysa upp tillvaron på något annat sätt.

 

 

 

 

Det är ju en härlig tid - HÖSTEN -

med alla ljus som man tänder,

inom- och utomhus.

 

Så när regnet envist piskar på rutan,

kan vi alltid tända ljus och sitta och mysa

med en bra bok eller tidning inomhus.

DÅ gör det plötsligt inte

 så mycket att det viner runt knutarna.

 

Kram, Lena.